Tack och ajöken
Nu är det dags att avsluta den här bloggen.
Jag har dragit ut på beslutet för det har varit kul att skriva här.
Men tiderna förändras och mer och mer av annat måste förvaltas och utvecklas och rätt vad det är så ger sig en snutt insikt till känna; Jag har begränsningar! För många järn i elden, för många bollar i luften, för många projekt som vill påbörjas och avslutas.
Så nu har jag fattat ett beslut inget mer skrivande på den här bloggen.
Men även om jag slutar skriva så finns sidan kvar så fortsätt gärna att besöka mina vänner som du hittar bland länkarna och glöm inte bort att besöka Hübner Bokform på det gamla goda viset - analogt!
Furiefilms magasin (Einars Magasin) har ofta något spännande på gång ? kolla deras hemsida för aktuella projekt.
Hela familjen är under året på den offentliga spelplanen:
I mitten av april ställer yngsta dottern Felicia ut sina fantastiska kattbilder på biblioteket i Höllviken - åk dit.
Och äldsta dottern Rebeccas satiriska bok "Livet är en hagga" ska ges ut på NORSKA!
Äkta mannen Michael ställer ut glas i Kungälv i mars.
Och jag skriver vidare!
Så tack mina kära läsare och ha ett bra liv!
Hej då!
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
PS
Jag kommer att behålla min bildblogg
Jag har dragit ut på beslutet för det har varit kul att skriva här.
Men tiderna förändras och mer och mer av annat måste förvaltas och utvecklas och rätt vad det är så ger sig en snutt insikt till känna; Jag har begränsningar! För många järn i elden, för många bollar i luften, för många projekt som vill påbörjas och avslutas.
Så nu har jag fattat ett beslut inget mer skrivande på den här bloggen.
Men även om jag slutar skriva så finns sidan kvar så fortsätt gärna att besöka mina vänner som du hittar bland länkarna och glöm inte bort att besöka Hübner Bokform på det gamla goda viset - analogt!
Furiefilms magasin (Einars Magasin) har ofta något spännande på gång ? kolla deras hemsida för aktuella projekt.
Hela familjen är under året på den offentliga spelplanen:
I mitten av april ställer yngsta dottern Felicia ut sina fantastiska kattbilder på biblioteket i Höllviken - åk dit.
Och äldsta dottern Rebeccas satiriska bok "Livet är en hagga" ska ges ut på NORSKA!
Äkta mannen Michael ställer ut glas i Kungälv i mars.
Och jag skriver vidare!
Så tack mina kära läsare och ha ett bra liv!
Hej då!
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
PS
Jag kommer att behålla min bildblogg
Varför Nyår?
När jag var liten berättades det en sorts saga om det gamla året som stapplade ut som en åldrande döende gubbe och och det nya året som gjorde entré som en frisk baby.
Jag avskydde liknelsen och den känslan hänger i.
Jag tycker verkligen inte om Nyår och kunde lika gärna sova över 12-slaget.
Men så gör man inte.
Man ska tycka att det är skoj och gilla fyrverkeri och champagne osv osv..
Hur som helst så ska vi fira nyår med goda vänner i Lomma och det är alltid härligt med goda, omtänksamma, gamla vänner.
Så vad jag nu än tycker om Nyår - så sänder jag er alla en önskan om ett
Riktigt Gott Nytt år!
Min nyårsönskan till er alla är:
GÖR MER KONST UNDER 2008!
Gott Nytt År
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Jag avskydde liknelsen och den känslan hänger i.
Jag tycker verkligen inte om Nyår och kunde lika gärna sova över 12-slaget.
Men så gör man inte.
Man ska tycka att det är skoj och gilla fyrverkeri och champagne osv osv..
Hur som helst så ska vi fira nyår med goda vänner i Lomma och det är alltid härligt med goda, omtänksamma, gamla vänner.
Så vad jag nu än tycker om Nyår - så sänder jag er alla en önskan om ett
Riktigt Gott Nytt år!
Min nyårsönskan till er alla är:
GÖR MER KONST UNDER 2008!
Gott Nytt År
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
God Jul
Ja så blev det fasansfullt snabbt jul igen.
Sommaren regnade bort, men jag och Per-Anders Hübner knåpade ihop en ansökan om att fortsätta testa gränserna mellan ordet i litteraturen och boken som objekt. Hittills har vi gjort 4 böcker och målet är totalt 8. Målet är också att ha vernissage i april och sedan sälja vårt arbete. (Boka in)
Nu ska det firas jul med vilda kattungar i granen och barnbarn på väg.
Grönkålen är kokt, köttbullarna rullade och i kväll ska jag göra sill och Janssons Frestelse.
Så ......
till min lilla trogna läsarkrets:
Från mig alla till er alla en riktigt GOD JUL!!!
önskar
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Sommaren regnade bort, men jag och Per-Anders Hübner knåpade ihop en ansökan om att fortsätta testa gränserna mellan ordet i litteraturen och boken som objekt. Hittills har vi gjort 4 böcker och målet är totalt 8. Målet är också att ha vernissage i april och sedan sälja vårt arbete. (Boka in)
Nu ska det firas jul med vilda kattungar i granen och barnbarn på väg.
Grönkålen är kokt, köttbullarna rullade och i kväll ska jag göra sill och Janssons Frestelse.
Så ......
till min lilla trogna läsarkrets:
Från mig alla till er alla en riktigt GOD JUL!!!
önskar
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Julkul i glashyttan!
Extra julöppet
Vi jular i Glashyttan i Nädhult!
Kom och blås en
JULKULA
150:-/st
8-9/12 kl 10-17
Du behöver inga förkunskaper - glasblåsarna hjälper dig med allt!
Vi jular i Glashyttan i Nädhult!
Kom och blås en
JULKULA
150:-/st
8-9/12 kl 10-17
Du behöver inga förkunskaper - glasblåsarna hjälper dig med allt!
Vi bjuder på:
Glögg och pepparkakor
&
Musikunderhållning med Familjebandet lördag 12-16
Glögg och pepparkakor
&
Musikunderhållning med Familjebandet lördag 12-16
Fram till den 21/12 har vi öppet:
måndag-fredag 10?17
Nädhult, Kinnared Tel 0345-306 54.
www.glashyttan.com
måndag-fredag 10?17
Nädhult, Kinnared Tel 0345-306 54.
www.glashyttan.com
Varmt välkomna
Angelica & Michael Ahlefeldt-Laurvig
Angelica & Michael Ahlefeldt-Laurvig
Äppelträdet på turné
Mitt dramapoetiska verk Samtal i äppelträdets skugga kommer att presenteras och "framföras" vid "Kura Skymning" på Höllvikens bibliotek onsdagen den 14 november kl. 19.00.
Det är min kollega Marie Sjögren som också arbetar som bibliotekarie som står som arrangör.
I sin författargärning håller Marie bland annat på med en pjäs som hon skriver och utvecklar tillsammans med två skådespelare. Ett kul och annorlunda projekt.
Den som inte har vägarna förbi Höllviken, men som gärna vill höra och se Samtal i äppelträdets skugga kan ta sig till Halmstad stadsbibliotek måndagen den 26 november kl. 18.30. Då finns jag på plats med bildspel, Per-Anders Hübners vackra bokband och en berättelse om mor och dotter i skuggan av glömskan.
Varmt välommen vart du än tar dig!
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Det är min kollega Marie Sjögren som också arbetar som bibliotekarie som står som arrangör.
I sin författargärning håller Marie bland annat på med en pjäs som hon skriver och utvecklar tillsammans med två skådespelare. Ett kul och annorlunda projekt.
Den som inte har vägarna förbi Höllviken, men som gärna vill höra och se Samtal i äppelträdets skugga kan ta sig till Halmstad stadsbibliotek måndagen den 26 november kl. 18.30. Då finns jag på plats med bildspel, Per-Anders Hübners vackra bokband och en berättelse om mor och dotter i skuggan av glömskan.
Varmt välommen vart du än tar dig!
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Bokprojekt
En bok är en bok är en bok.
AHA Bok & Kultur i samarbete med Hübner Bokform.
Författare och bokbindare.
Per-Anders Hübner ger mig material till ett tänkt bokband.
Jag ska fylla det med text.
Ord. Litterärt innehåll. Kanske bilder.
Region Halland tror på projektet från dem har vi fått 25000 kronor.
Och nu tror även kulturförvaltningen i Halmstad Kommun på vår idé; 25000 kronor.
I april ska vi ha 8 bokband klara att visa för allmänheten.
Härligt, spännande och .............nervöst.
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
AHA Bok & Kultur i samarbete med Hübner Bokform.
Författare och bokbindare.
Per-Anders Hübner ger mig material till ett tänkt bokband.
Jag ska fylla det med text.
Ord. Litterärt innehåll. Kanske bilder.
Region Halland tror på projektet från dem har vi fått 25000 kronor.
Och nu tror även kulturförvaltningen i Halmstad Kommun på vår idé; 25000 kronor.
I april ska vi ha 8 bokband klara att visa för allmänheten.
Härligt, spännande och .............nervöst.
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Fotoutställning
Fotoutställningen Freedom Frihet Svoboda hade vernissage i går, måndag.
Utställningen är ett resultat av samarbetet mellan fotoeleverna i årskurs 3 på sturegymnasiet i Halmstad och fotostudenter från Grafiska skolan i Prag. 10 studenter besöker Halmstad under vecka 43.
(För två veckor sedan var Stureelverna i Prag och skapade utställningen som nu alltså landat i Halmstad)
Det ska visst bli fint väder hela veckan så ta en promenad till Norre Katts Park och sväng inom galleriet.
Det är en utställning som är värd mödan upp för branta trappan.
Öppet: Tisdag-Fredag 23/10-26/10 kl. 12-18
Lördag 27/10 kl. 10-14
Galleri Norreport
© F.Ahlefeldt-Laurvig
Yngsta dottern Felicia deltar med tre bilder där Zorro, familjens curly coated retriver, har fått stå modell.
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Utställningen är ett resultat av samarbetet mellan fotoeleverna i årskurs 3 på sturegymnasiet i Halmstad och fotostudenter från Grafiska skolan i Prag. 10 studenter besöker Halmstad under vecka 43.
(För två veckor sedan var Stureelverna i Prag och skapade utställningen som nu alltså landat i Halmstad)
Det ska visst bli fint väder hela veckan så ta en promenad till Norre Katts Park och sväng inom galleriet.
Det är en utställning som är värd mödan upp för branta trappan.
Öppet: Tisdag-Fredag 23/10-26/10 kl. 12-18
Lördag 27/10 kl. 10-14
Galleri Norreport
© F.Ahlefeldt-Laurvig
Yngsta dottern Felicia deltar med tre bilder där Zorro, familjens curly coated retriver, har fått stå modell.
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Blottare och Parasiter II
Så gick tiden.
Igen!
Och när jag läste mitt inlägg i efterhand så insåg jag att jag egentligen sagt vad jag ville säga.
Men jag får väl skälla vidare.
För det första.
Teater är en konstform som ska ge kropp och själ åt orden (texten). Möjligheterna med scenografi, ljus, ljud och skådespelare är fantasiska och Blottare och Parasiter utnyttjar inte tillräckligt mycket skådespelarnas och regins underbara möjligheter.
För det andra:
Jag är så trött på dessa tajtiga generaliseringar:
Jag blev ordentligt uppretad när jag satt i provinsen Stockholm och tittade på en teaterpjäs som beskriver människor på landet som efterblivna, incestuösa och iklädda förstora gummistövlar, städrockar i polyester, trätofflor och för trånga skjortor i nylon. En travesti av folklustspelfigurer och jag tror att jag någonstans läste att det var författaren Lucas Svenssons mening att man skulle tänka på folklustspel.
Eller var det så att det var fler än jag som tolkade karaktärerna så?
Hur som helst - ge mig inte så grovt tillyxade karakärer i en kontext som lukta Beckett och Norén.
Ge mig något nytt!!!
Expressens Nils Schwartz skrev så här om Blottare och Parasiter:
"Sam Shepard har stämt möte med Samuel Beckett i en mänsklig svinfarm på skånska slätten, där leran är som lerigast. Birgitta Trotzig bor i en grannby.
I gästgivargården är Lars Norén son i huset. Snett bakom regissören sitter Antonin Artaud med en grismask för ansiktet.
Lucas Svenssons första helaftonspjäs för vuxna lägger en spång av mörkt skimrande poesi över en gödselbrunn. Det krävs en balansakt för en regissör att klara sig till andra sidan utan att tippa över och förvandla hela stycket till dyngsprängt pekoral."
Platt fall på Sveriges Nationalscen.
Mitt sällskap på teatern tipsade att föreställningen skulle läggas ner inom 14 dagar.
Det blir i så fall till helgen.
Man kan ju alltid hoppas!
Jag skulle naturligtvis kunna skälla vidare, men jag nöjer mig med detta och hänvisar till andra recensioner som på ett snällare sätt uttrycker en stor del av det som jag också tycker.
Läs recensionerna i:
Aftonbladet
Expressen
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet
Göteborgsposten
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Igen!
Och när jag läste mitt inlägg i efterhand så insåg jag att jag egentligen sagt vad jag ville säga.
Men jag får väl skälla vidare.
För det första.
Teater är en konstform som ska ge kropp och själ åt orden (texten). Möjligheterna med scenografi, ljus, ljud och skådespelare är fantasiska och Blottare och Parasiter utnyttjar inte tillräckligt mycket skådespelarnas och regins underbara möjligheter.
För det andra:
Jag är så trött på dessa tajtiga generaliseringar:
Jag blev ordentligt uppretad när jag satt i provinsen Stockholm och tittade på en teaterpjäs som beskriver människor på landet som efterblivna, incestuösa och iklädda förstora gummistövlar, städrockar i polyester, trätofflor och för trånga skjortor i nylon. En travesti av folklustspelfigurer och jag tror att jag någonstans läste att det var författaren Lucas Svenssons mening att man skulle tänka på folklustspel.
Eller var det så att det var fler än jag som tolkade karaktärerna så?
Hur som helst - ge mig inte så grovt tillyxade karakärer i en kontext som lukta Beckett och Norén.
Ge mig något nytt!!!
Expressens Nils Schwartz skrev så här om Blottare och Parasiter:
"Sam Shepard har stämt möte med Samuel Beckett i en mänsklig svinfarm på skånska slätten, där leran är som lerigast. Birgitta Trotzig bor i en grannby.
I gästgivargården är Lars Norén son i huset. Snett bakom regissören sitter Antonin Artaud med en grismask för ansiktet.
Lucas Svenssons första helaftonspjäs för vuxna lägger en spång av mörkt skimrande poesi över en gödselbrunn. Det krävs en balansakt för en regissör att klara sig till andra sidan utan att tippa över och förvandla hela stycket till dyngsprängt pekoral."
Platt fall på Sveriges Nationalscen.
Mitt sällskap på teatern tipsade att föreställningen skulle läggas ner inom 14 dagar.
Det blir i så fall till helgen.
Man kan ju alltid hoppas!
Jag skulle naturligtvis kunna skälla vidare, men jag nöjer mig med detta och hänvisar till andra recensioner som på ett snällare sätt uttrycker en stor del av det som jag också tycker.
Läs recensionerna i:
Aftonbladet
Expressen
Dagens Nyheter
Svenska Dagbladet
Göteborgsposten
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Blottare och parasiter
Snart
Mycket snart ska jag skriva vad jag tycker om föreställningen "Blottare och Parasiter" som spelas på Dramaten just nu.
Jag gick inte i pausen, men det var mycket nära.
För långt.
För enformigt.
För mycket text med alldeles för få ljusglimtar.
Högtravande
OCH
....en teater som vänt sitt ansikte bort från publiken.
Men hinner inte berätta just nu
Snart
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Mycket snart ska jag skriva vad jag tycker om föreställningen "Blottare och Parasiter" som spelas på Dramaten just nu.
Jag gick inte i pausen, men det var mycket nära.
För långt.
För enformigt.
För mycket text med alldeles för få ljusglimtar.
Högtravande
OCH
....en teater som vänt sitt ansikte bort från publiken.
Men hinner inte berätta just nu
Snart
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Stipendium
"Samtal i äppelträdets skugga" med Per-Anders Hübners unika bokband.
Vi har fått pengar från Region Halland!
AHA Bok & Kultur och Hübner Bokform, dvs. jag och Per-Anders Hübner, har fått ett stipendium för att kunna arbeta vidare med vårt bokprojekt "En bok är en bok är en bok".
Nya texter i samspel med unika bokband ska värkas fram och till våren blir det vernissage i Per-Anders fina galleri.
Fler fina band från vårt boksläpp/vernissage dec 2007.
Hurra för Region Halland!
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
I skuggan av bokmässan
Så var man där.
På Bokmässan.
I Atremis monter.
Jag kom, jag såg, jag försvann!
Det är inte lätt att göra sig synlig och hörd bland miljoner andra kulturpersoner som också vill få sin beskärda del av uppmärksamhet.
Andra är mer begåvade och modigare än jag när det gäller att göra sig synlig.
Andra har också tacksammare material att sticka i handen på folk.
"Hej. Jag har en bok om död och glömska - kan det var något att pigga upp lördagen med?"
Nä det funkar inte!
men
Det var ändå bra. Det var kul att träffa kollegor och det var jättebra att träffa förlagsfolket på riktigt.
Per-Anders och Anne på Atremi är trevliga och bra att ha att göra med. Känns som jag har haft riktigt tur när jag anlitade dem till "Samtal i äppelträdets skugga". Om någon funderar på att ge ut på förlag, men betala själv kan jag varmt rekommendera denna duo.
Atremi hittar du här!
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Här ligger mina två hundralappar som jag tjänade i lördags.
På Bokmässan.
I Atremis monter.
Jag kom, jag såg, jag försvann!
Det är inte lätt att göra sig synlig och hörd bland miljoner andra kulturpersoner som också vill få sin beskärda del av uppmärksamhet.
Andra är mer begåvade och modigare än jag när det gäller att göra sig synlig.
Andra har också tacksammare material att sticka i handen på folk.
"Hej. Jag har en bok om död och glömska - kan det var något att pigga upp lördagen med?"
Nä det funkar inte!
men
Det var ändå bra. Det var kul att träffa kollegor och det var jättebra att träffa förlagsfolket på riktigt.
Per-Anders och Anne på Atremi är trevliga och bra att ha att göra med. Känns som jag har haft riktigt tur när jag anlitade dem till "Samtal i äppelträdets skugga". Om någon funderar på att ge ut på förlag, men betala själv kan jag varmt rekommendera denna duo.
Atremi hittar du här!
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Här ligger mina två hundralappar som jag tjänade i lördags.
Bok & Bilbiotek
Snart är det dags för Bok & Biblioteksmässan i Göteborg.
Torsdagen den 27 september drar det igång och på lördagen ska jag vara med i Bokförlaget Atremis monter.
Kl. 9.30-11.30 finns jag där!
Annars kommer det en massa andra intressanta författare dit som man kan skaka tass med och lyssna på.
Återkommer med mer om konstbiennalen och Bokmässan.
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
ps
På bildbloggen kan du se hur rädd man kan bli på ett konferenshotell.
Torsdagen den 27 september drar det igång och på lördagen ska jag vara med i Bokförlaget Atremis monter.
Kl. 9.30-11.30 finns jag där!
Annars kommer det en massa andra intressanta författare dit som man kan skaka tass med och lyssna på.
Återkommer med mer om konstbiennalen och Bokmässan.
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
ps
På bildbloggen kan du se hur rädd man kan bli på ett konferenshotell.
Jag har gått i Pål Hollenders fotspår.
Jag har bokstavligt talat gått i Pål Hollenders fotspår.
Just nu och tre månader framåt pågår en internationell konstbiennal i Göteborg och jag var där i lördags när det öppnade. Biennalen som har namnet - Rethinking Dissent - huserar i flera olika lokaler - stort som smått. Ett av de allra minsta gallerierna heter Kaustik och där ställer Pål Hollender ut.
www.hollender.se
Hollenders konstverk är en installation med högar av vitt pulver (kalciumkarbonat). Mängden pulver skall motsvara den årskonsumtion av kokain som svenskarna snrottar sig igenom på ett år.
Hollender har retat upp maktens boningar och dragit åt sig medias uppmärksamhet genom att uppmana besökare att komma dit med sitt eget knark. Man anmodas lägga det i högen så att det blandas upp med det icke rusframkallande vita pulvret och igengäld ta med sig motsvarande mängd från högen.
Rummet är verkligen fyllt av kalciumkarbonat. Sandaler och fötter färgas vita.
Jag trampar runt i pulvret och tycker att idén är kul.
Jag minns det där uttrycket: "Alltid retar det någon"!
Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om Pål Hollender. Jag gillar det rebelliska och uppkäftig, men ibland tycker jag att han tar i för mycket och då känns det som om Pål Hollender egentligen bara är intresserad av sin egen spegelbild.
Men om jag nu tar och struntar i att tycka något om honom och i stället fokuserar på installationen så ser jag fler dimensioner när jag går ut genom dörren.
En bil som stod parkerad utanför galleriet när jag kom, körde iväg. Då syntes spåren efter installationen. Vita fötter hade rundat fordonet och tunnades sedan ut åt alla håll på gatan. Flera kvarter bort från utställningen kunde man se vita spår.
På så sätt växer konstverket ut från sina ramar och blir en del av det offentliga rummet. Han blir rebell i dubbel bemärkelse - dels genom uppmaningen och dels genom att måla på gatorna. Det är roligt att stå utanför Kaustik och betrakta de olika besökarnas kamp med pulvret på fötter och tassar.
För mig som känner mig mil från den verkligheten som beskrivs inne i galleriet är den enorma mängd kokain som svenskarna sägs dra i sig på ett år omöjlig att förstå.
Hmmm...
Det måste kosta hur många miljoner som helst att köpa allt det knarket...
...och tänk om stadskassan fått en bråkdel av den summan...
hmm...
...kan man beskatta kokaininköp...
och hur kan Hollender veta hur mycket som förbrukas...
Installationen ger en tydlig bild av hur mycket pengar det finns i det här landet...
Jo jag tycker att konstverket är bra - inte minst för att det på så olika vis spränger ramarna.
Utställningen är absolut värt ett besök när du kommer till Göteborg nästa gång.
www.kaustik.com.
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Konstfest
Så gick sommaren med regn och rusk och lustigt nog gick den på något vis fortare när solen inte kom igång. Men inget ont som inte har något gott med sig; svampen växer så det sprakar.
Två stora konstutställningar i Tyskland har jag hunnit med.
Först Sculpture Projects 07 i Münster och sedan Documenta 12 i Kassel. Spännande och samtidigt nedslående. Så mycket tillbakablickande, postmodernistiskt stilblandande och alldeles för lite nytt och intresseväckande. Det är slående hur mycket konstnärer jobbar med att tänja gränserna för konstbegreppen.
Var går gränsen för begreppet skulptur var något som flera konstnärer prövade i Münster. Hur i hela friden kan recensenter som skrivit om utställningarna i Tyskland förbigår frågan; är en videoinstallation verkligen en skulptur?
För mig är en skulptur tredimensionell och har en yttre gräns som är synlig för betraktaren. Jag säger inte att jag har absolut rätt, men nog skulle du bli besviken om du kom till en skulpturutställning och blev erbjuden en videoinstallation. Men det var inte bara rörliga bilder som var en del av skulpturutställningen. Värsta exemplet, såväl skulpturmässigt som konstärligt, var en installation utanför en kyrka som enligt konstnären skulle vara en passionsberättelse (historien om Jesus väg till korset) . På marken stod 12 barnstolar med parasoller och i varje stol låg en vandaliserad docka.
Iza Genzken "Untitled" - installation i Münster 2007
Installation: ja, skulptur; nej. Och dessutom ett alldeles förfärligt konstverk - djupt som en vatenpöl!
Kassel var spännande, men även här fanns det allt för mycket tillbakablickande och diskuterande av begrepp. Bäst var några konstverk av kinesen Ai Weiwei som bland annat ställt ut 1001 stolar från Mingdynastin i alla utställningslokalerna. Man fick gärna sitta i stolarna för vila eller betraktelse av annan konst. Inför utställningen hade han också bjudit in 1001 kineser som aldrig varit utomlands tidigare. Varje gång jag såg en stol tänkte jag på det kinesiska folket.
Ai Weiwei "Fairytale" - några av de 1001 stolar som var utspridda över Documenta 12
Ännu ett häftigt konstverka av Weiwei. "Template" 2007. Sammanfogade och sedan kraschade väggar, fönster och dörrar från förstörda Minghus.
Nu stundar det en konstbiennal i Göteborg nästa helg.
Ses vi där?
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Två stora konstutställningar i Tyskland har jag hunnit med.
Först Sculpture Projects 07 i Münster och sedan Documenta 12 i Kassel. Spännande och samtidigt nedslående. Så mycket tillbakablickande, postmodernistiskt stilblandande och alldeles för lite nytt och intresseväckande. Det är slående hur mycket konstnärer jobbar med att tänja gränserna för konstbegreppen.
Var går gränsen för begreppet skulptur var något som flera konstnärer prövade i Münster. Hur i hela friden kan recensenter som skrivit om utställningarna i Tyskland förbigår frågan; är en videoinstallation verkligen en skulptur?
För mig är en skulptur tredimensionell och har en yttre gräns som är synlig för betraktaren. Jag säger inte att jag har absolut rätt, men nog skulle du bli besviken om du kom till en skulpturutställning och blev erbjuden en videoinstallation. Men det var inte bara rörliga bilder som var en del av skulpturutställningen. Värsta exemplet, såväl skulpturmässigt som konstärligt, var en installation utanför en kyrka som enligt konstnären skulle vara en passionsberättelse (historien om Jesus väg till korset) . På marken stod 12 barnstolar med parasoller och i varje stol låg en vandaliserad docka.
Iza Genzken "Untitled" - installation i Münster 2007
Installation: ja, skulptur; nej. Och dessutom ett alldeles förfärligt konstverk - djupt som en vatenpöl!
Kassel var spännande, men även här fanns det allt för mycket tillbakablickande och diskuterande av begrepp. Bäst var några konstverk av kinesen Ai Weiwei som bland annat ställt ut 1001 stolar från Mingdynastin i alla utställningslokalerna. Man fick gärna sitta i stolarna för vila eller betraktelse av annan konst. Inför utställningen hade han också bjudit in 1001 kineser som aldrig varit utomlands tidigare. Varje gång jag såg en stol tänkte jag på det kinesiska folket.
Ai Weiwei "Fairytale" - några av de 1001 stolar som var utspridda över Documenta 12
Ännu ett häftigt konstverka av Weiwei. "Template" 2007. Sammanfogade och sedan kraschade väggar, fönster och dörrar från förstörda Minghus.
Nu stundar det en konstbiennal i Göteborg nästa helg.
Ses vi där?
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Regn och skulptur
Frustration stiltje tristess
Regn regn regn
för få kickar och alldeles för mycket vardagligt slit
inte ens byggt en veranda som jag har hört att svenskarna gör på sin semester.....
Skulpturen Mama av Louise Bourgeois - Wanås 2007
Men till Wanås drog vi en dag mellan skurarna.
Jag har aldrig varit där förut - trots att jag är älskar skulptur.
Men
Det var häftigt.
Åk dit!
och nu regnar det igen
Men i morgon drar vi ner till Tyskland.
Först till Münster och en stor skulpturutställning och sedan till Kassel och Documenta 12.
Documenta 12 är en gigantisk konstutställning som fyller staden med samtida konst från världens alla hörn.
Det ska bli spännande
Jag hoppas på att kunna hitta något intressant att skriva om. Alla recensioner om utställningarna är redan gjorda så det gäller att finna nya vinklar. Hitta någon detalj som inte uppmärksammats eller upptäcka ett kul samband mellan konsten och Halland.
En massa foto ska jag ta i alla fall - som sen kommer att landa i min bildblogg.
Vi får se.
Undertiden får ni besöka Einars Magasin - den 4 augusti är det vernissage igen.
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
Regn regn regn
för få kickar och alldeles för mycket vardagligt slit
inte ens byggt en veranda som jag har hört att svenskarna gör på sin semester.....
Skulpturen Mama av Louise Bourgeois - Wanås 2007
Men till Wanås drog vi en dag mellan skurarna.
Jag har aldrig varit där förut - trots att jag är älskar skulptur.
Men
Det var häftigt.
Åk dit!
och nu regnar det igen
Men i morgon drar vi ner till Tyskland.
Först till Münster och en stor skulpturutställning och sedan till Kassel och Documenta 12.
Documenta 12 är en gigantisk konstutställning som fyller staden med samtida konst från världens alla hörn.
Det ska bli spännande
Jag hoppas på att kunna hitta något intressant att skriva om. Alla recensioner om utställningarna är redan gjorda så det gäller att finna nya vinklar. Hitta någon detalj som inte uppmärksammats eller upptäcka ett kul samband mellan konsten och Halland.
En massa foto ska jag ta i alla fall - som sen kommer att landa i min bildblogg.
Vi får se.
Undertiden får ni besöka Einars Magasin - den 4 augusti är det vernissage igen.
Angelica Ahlefeldt-Laurvig
